What I feel like saying whenever anyone asks “How are you?”
OK. Det här med artigheten i England. Måste medge att jag gillade det i början, när man var färsking och van vid att titta ned i trottoaren så fort man ser ett tecken på annat liv och så (myyzzz Sverige), men nu så känner jag att det lilla bright&shiny i mig som gillade hela "aah hi lovely darling love sweetie how are you honey no you go first you ok oh sorry lovely darling cheers hi darling"-grajen kanske håller på att omvandlas till ett ticks i högra ögonlocket istället. Det är inte lätt för en dark&twisty'ish girl ska ni veta, när hon måste slänga leenden och trevligheter mot alla under normens tunga press. Inte lätt alls.
Och att jag skulle kunna kasta mig framför tåget bara för att få höra när just vackra brittiska pojkar språkar sina "oh sorry love are you ok darling cheers" hör ju inte alls till det här sammanhanget
Kommentarer
Trackback
